”Fel tänkt att ge bovaer till kor”
Det finns en rad fel när det gäller idén att införa fodertillskott som ska minska kornas metanutsläpp. Därför bör svenska bönder inte börja med bovaer, skriver debattören och småbrukaren Gunnar Rundgren.
I Storbritannien har det varit en folkstorm mot bovaer, ett metanreducerande fodertillskott till kor, efter att Arla beslutat att introducera det i några leverantörskedjor. I Danmark kommer de allra flesta mjölkgårdar börja med bovaer eftersom den som använder det får statliga bidrag och den som inte använder det får betala en klimatskatt.
I Sverige har det ännu inte använts i någon större utsträckning. Medlet är inte tillåtet att använda i ekologisk produktion. Myndigheterna bedyrar att bovaer är ofarligt både för folk och fä. I Storbritannien minns man dock hur galna-ko-sjukan dödade 178 människor. Den orsakades av ett foder, köttmjöl, som ansågs helt ofarligt av de ansvariga myndigheterna. I Sverige undkom vi helt sjukdomen genom ett förbud mot att föda kor med döda djur, trots att myndigheterna också här ansåg att det var helt ofarligt, så det finns nog skäl att vara något skeptisk.
Det finns dock viktigare invändningar mot bovaer och andra metanreducerande fodertillskott. Själva tanken att se en helt naturlig process hos idisslare som utvecklats under årmiljoner som ett problem som skall åtgärdas är helt enkelt trippelfel.
1. Det första felet är att det måste finna skäl till att idisslarna (kor, får, getter med flera) har utvecklat ett samarbete med metanproducerande mikrober i våmmen. Om det inte hade varit ändamålsenligt hade detta helt säkert inte överlevt det naturliga urvalet som styr arternas utveckling under de 50 miljoner år som hundratals olika idisslare har gått på jorden. Om man inte vill låta kor vara kor är det nog bättre att framställa mjölkliknande produkter på andra sätt.
2. Det andra felet är att metanavgången från kornas matsmältning räknas som ett antropogent (orsakade av människan) utsläpp som kan jämställas med bilavgaser. I klimatpolitiken är det bara antropogena utsläpp som räknas och skall åtgärdas. Men denna princip tillämpas inte konsekvent när det handlar om idisslarna. Idisslarna andas ut stora mängder koldioxid och denna räknas som naturlig på samma sätt som alla andra koldioxidutsläpp från de biologiska processerna. Men metanet, som kommer från precis samma naturliga process som koldioxiden, klassas av någon outgrundlig historisk anledning som antropogen. Kornas metanproduktion är i grunden lika naturlig som de ännu mycket större utsläppen av metan från våtmarker, vilka klassas som naturliga. Våtmarkernas metanutsläpp vill samhället till och med öka genom att restaurera stora arealer våtmarker.
Ibland hävdas att metanutsläppen från idisslarna är kraftigt förhöjda jämfört med ett naturligt tillstånd, men det håller inte för en kritisk granskning. Om vi bara ser till Sverige är de svenska kornas metanutsläpp idag inte högre än de var på 1800-talet, långt innan någon global uppvärmning hade startat. Ser vi globalt och i ett längre historiskt perspektiv är tamdjurens metanutsläpp inom samma storleksordning som utsläppen från de vilda djuren innan de dog ut eller utrotades.
3. Det tredje felet är att även om man skulle räkna metanutsläppen som antropogena är värdet av att minska dessa från de svenska korna minimalt och extremt kortsiktigt. Metanutsläpp har en kraftfull men mycket kortvarig effekt på klimatet, på ett tiotal år har dagens utsläpp försvunnit. Detta gäller också åtgärder för att minska dem. Konstanta koldioxidutsläpp leder oss ofrånkomligen till en kokande planet, medan konstanta metanutsläpp inte orsakar någon ytterligare uppvärmning. De svenska korna kan därför fortsätta att släppa ut samma mängd metan i tusen år utan att det gör klimatet varmare.
Jordbruket och djurhållningen har utvecklats i en allt mer industriell modell som bygger på hög användning av inköpta insatsmedel, specialisering och linjära flöden. Lantbrukets djur ses i det perspektivet som maskiner, produktionsenheter som skall producera så mycket som möjligt. Bovaer passar helt in i denna utveckling. Det är också något av en våt dröm som kommersiell produkt eftersom den måste användas år ut och år in. För bönderna gör den ingen nytta alls utan ökar bara kostnaderna. Samtidigt riskerar den, precis som förslaget att ta bort kornas betesrätt, att orsaka ytterligare minskning av mjölkkonsumtionen när konsumenterna inser att verkligheten och Bregottreklamen är två skilda saker.
Mejeribranschen, medierna och politiken borde släppa fokus på kornas metanproduktion och ägna sig åt de verkliga problemen och utmaningarna i jordbruket: användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, de brutna kretsloppen i livsmedelssystemet, beroendet av fossila bränslen, den minskade biologiska mångfalden, import av foder, sårbarheten, djurvälfärd samt den dåliga lönsamheten.
(Debatten publicerades först i Svenska Dagbladet 2025-05-01)
Gunnar Rundgren
konsult, författare och småbrukare