En småskalig grönsaksodlares tankegångar del två

Krönika: Det är en sen kväll i slutet av juli, och jag ligger i sängen och skriver medan min 9-månaders dotter ligger bredvid och sover. Jag och min sambo Maria har haft det ganska kämpigt med odlingen i det senaste, lite uppgivet. I våras, när folk frågade oss hur vi ska hinna med allt, nu när ni har ett litet barn, så har vi hört oss själva säga saker som: ”Ja man får ju sänka ambitionsnivån nu när en av oss kommer vara föräldraledig. Det får ju bli vad det blir”.

Men har vi gjort det då? Nja, tvärt om faktiskt.

Det sitter ju liksom i ryggmärgen att analysera den gångna säsongen och göra allt för att förebygga fjolårets alla små misstag. Och finslipa bäddplanen så att den där sista bet-sådden faktiskt hinner klart till den där marknaden, då vi hade brist förra året och så vidare. Vi höll bra styr på allt fram till midsommar ungefär, sedan dess har vi tappat greppet mer och mer. Vi skördar och säljer i första hand, och släcker bränder i andra. Ogräset är högre än någonsin, höstsådderna måste ut igår, och vitlöken måste upp snabbare än vad vi kommer hinna med. Och till råga på allt så är jag mellan två hål i mitt enda skärp.

Odlingsmässigt så har det dock varit en bra säsong hittills, om än lite svängig. Grödor som vi tidigare inte fått till blir toppen, vissa saker som man alltid tar för givet går åt skogen.

Att det kan vara lite så, tror jag inte är nått nytt under solen för någon som jobbar med odling. Men det leder mig in på något som jag tänkt mycket på, det som räddar upp helheten för oss när det svajar i detaljerna.

Diversifieringen av grödor i odlingen samt vikten av att ha flera bra och flexibla försäljningskanaler. Riskspridning helt enkelt.

Vi har många gånger funderat på att enbart satsa på de enstaka lönsammaste produkterna, men till slut insett att det är alldeles för riskabelt. Tidigt i juni i år till exempel stod vi med massa skördeklara grödor, när en hagelskur drog in från ingenstans och smattrade stora hål i all mangold, spenat och sallad. Tur att vi inte bara odlar bladgrönt…

Varje år kommer något, av någon anledning gå riktigt dåligt. Skönt då att det bara är en av många produkter.

Samma sak gäller försäljningskanalerna. Genom åren så har jag i mitt huvud regelbundet hissat och dissat olika försäljningskanaler, försökt välja vilka som är bäst (och sämst).

Jag har till slut landat i att vi mer eller mindre behöver dem alla, men att de måste fylla sitt rätta syfte.

En veckobaserad grönsaksprenumeration, med förutsägbar planering och inkomst från början till slut, är ett väldigt bra sätt att få avsättning för det man har gott om just nu!

Ett fåtal noga utvalda restauranger som är flexibla, förstår ditt koncept och uppriktigt uppskattar dina produkter är också viktiga.

Detsamma gäller några lokala butiker som köper en stabil mängd av ett fåtal ”bulkvaror” genom hela säsongen.

Och till sist, en bra obemannad gårdsbutik samt flertalet beprövade höstmarknader där man under några få timmar kan sälja en stor mängd, när ens utbud och kvantiteter är som störst!

Nej, nu måste jag faktiskt gå och göra ett till hål i mitt skärp.